Och hur mår vi idag?

...Jo tack, ganska bra. Jag har fortfarande hjärtklappning och är lite skakis men det går framåt. Egentligen är situationen som hände ganska långt bort men rädslan som kom över mig finns kvar i kroppen och jag blir hela tiden påmind. Tänk hur kroppen kan reagera i vissa situationer, helt galet. Hela tiden tänker jag "gud, jag kanske är löjlig som känner såhär", men samtidigt är det ju kroppen som styr.
Jag har hällt upp en stor mugg med te som innehållar lugnande örter och ska snart krypa ner under täcket...fju för denna helg...


Min prins vid vårat frukostbord i morse, please, låt det bli en vana...


Vi gick hem vid tiotiden igår och på vägen hem sa jag till Micke "Det är första gången jag är lugn när jag går hem igenom stan så sent på kvällen, för va är oddsen att man hamnar i ettr rån två gånger på samma dag" Haha..
Iaf var vi mentalt ganska slitna så vi somnade tidigt och vaknade utvilade imorse. Vid elva tog vi morgontidningen under armen och traskade ner till Waynes Coffe och åt brunch. Det va det mysigaste jag gjort på länge. Vi satt där och mös i lugnet och kikade ut över torget. Ni ser bullen va? Ja, jag hade så lågt blodsocker när jag kom dit och då hjälpte han mig att höjja det. En färsk kanelbulle, kan söndagen starta bättre?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0