Fredag
Och jag bloggar, det är inte illa...
Jag har dom senaste dagarna kikat in på bloggen (vilket jag gör ganska ofta då jag tar den genvägen till mina länkar) och tänkt tanken att jag ska publicera ett inlägg men det har inte blivit av. Intresset har svalnat ganska rejält och min fritid går åt till annat, men idag sitter jag uttråkad och jävlig i min ensamhet så nu kör vi...
I september förra året fick jag börja på mitt nya jobb, äntligen, och det va helt fantastiskt. Jag visste från första början att det var en tidsbegränsad anställning som skulle löpa ut den 31 mars men har hela tiden haft små förhoppningar om att få vara kvar. I januari började mina tankar att snurra runt och eftersom jag inte hade hört något så va jag tvungen att sitta inne på arbetsförmedlingens hemsida dagligen UTIFALL det skulle dyka upp något....men icke.
I början av mars började jag få panik på riktigt och va helt uppstressad för hur det skulle gå med allt och jag hade ännu mer panik över att klantskallen (jag) inte hade skickat in a-kassepoapperna.
Jag är nog en av världens slarvigaste när det gäller papper och det senaste halvåret har jag inte ens öppnat min egen post. Är inte intresserad (lathet) så jag har lämnat över allt till min kära sambo.
I mitten av denna månad fick jag se ett jobb på arbetsförmedlingens hemsida som jag sökte och jag kände från första början att jag hade en stor chans då det är samma jobb som jag gör idag.
Förra fredagen den 19 fick jag det härliga beskedet att jag hade fått jobbet. Fast anställning och till och med högre lön. Det är en otroligt skön känsla som snurrar i kroppen och vilken trygghet att få känna att man har något att luta sig emot. Jag är så tacksam för detta jobb och jag ser fram emot nya utmaningar. Den 12 april drar det igång och på tisdag nästa vecka får jag långledigt.
Jag är glad i kroppen varje dag (peppar, peppar) och dessutom har jag fått hem storasyster med familj och det innebär ännu mera glädje och trygghet, precis vad jag behöver.
Gick ju bra det där...Tjo så länge ;)
Det här är min kompis Fanny. Hon sa till mig när jag oroade mig som värst att "Sara det löser sig alltid, det finns en mening med allt"...I lööve her, puss kompis <3
