Tre timmar kvar

Jag har gått och blivit schitzofren.
Jag har börjat att prata med mig själv.
 Tror jag måste ringa en vän eller något annars kan det hät bli riktigt riktigt farligt.
Den 20kvm stora ytan börjar krympa emot mig och taket känns lite lägre än igår...

Jag saknar min uggs. Dom står hemma fint uppställda på skohyllan och väntar på mig. 61 jävla mil bort.
Skulle dom ha varit med mig kunde jag har gått och strosat på stan/byn/hålan whatever.
Vi kunde ha umgåtts jag och mina uggs. Dom kunde ha format min fot så att inte min stortå kommit i kläm.
Dom kunde ha värmt min ömma fot och tagit hand om den meddans jag shoppat julklappar.

Nää istället ligger jag här i min ensamhet och jaaaa....JAG TYCKER FAKTIST SYND OM MIG SJÄLV.
Mitt hår är skitigt, jag är hungrig, jag luktar illa och jag är alldeles......ja alldeles ensam...


Tre timmar kvar, sen kommer han min räddare i nöden. Han som ser så otroligt snygg och fräsh ut.
Mitt gullhjärta som tar hand om mig i alla väder. Som pussar mig på pannan när han ska trösta och stryker mig på min arm så jag ska kunna sova...
Tre timmar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0